Med fara för livet. Det var titeln på en rapport som Seko gav ut för ett år sedan. Det är också verklighet för alla som jobbar på våra vägar. En redan utmanande arbetsmiljö förvärras av bristande hänsyn, höga hastigheter, hot och våld. Peab satsar på en mängd förebyggande åtgärder för att skydda sina anställda, men efterlyser också bättre förutsättningar genom enhetliga regelverk och en upphandling som sätter säkerhet före kostnad och framkomlighet.

Oacceptabel situation för anställda på vägen

Sekos rapport visar på en alarmerande situation. Av de som arbetar på vägarna är 9 av 10 oroliga på jobbet, 6 av 10 har varit med om incidenter. Det är dubbelt så många som för tio år sedan. Rapporten föranledde ett regeringsuppdrag till Transportstyrelsen att utreda lämpliga åtgärder. Resultatet presenteras i augusti. I väntan på det konstaterar Karin Bergkvist, hållbarhetsstrateg på Peab, att alla vill ha fina vägar men att allt färre verkar beredda att ge plats åt dem som ska fixa det.

- Först vill jag betona att våra medarbetare gillar sitt arbete. De känner stolthet över den samhällsnytta de skapar och uppskattar att direkt kunna se konkreta resultat. De vittnar om en stark laganda och god kamratskap. Samtidigt känner de sig utsatta och oroliga. Medarbetare har blivit misshandlade, påkörda med avsikt, de hotas, blir spottade på, kallade diverse glåpord. Bilister struntar i vakter och rödljus, flyttar hinder, kör in på arbetsområdet. Andra har inte lika bråttom. De kan köra extra rundor för att köpa mat att kasta på dem.

Karin menar dock att det är svårt att förändra attityder. Riskerna måste i första hand byggas bort:

- När trafikanterna inte tar sitt ansvar måste lösningen bli fler fysiska hinder och avstängning. Det är dags att våra medarbetares liv och hälsa sätts framför lägsta kostnad och största framkomlighet vid upphandling av vägarbeten. Det tjänar samhället på i längden.

Satsar på egna experter och förebyggande arbete

Peab har investerat i egen specialistkompetens som del i sitt förebyggande arbete. Här arbetar ett antal trafikingenjörer för att Peabs vägarbeten ska vara säkra för utförare och trafikanter. De stöttar verksamheten med utbildning, tolkning av lagar och krav, arbetssätt och utrustning, egenkontroller och utredningar. Men trots stort fokus på arbetsmiljö erkänner Peabs TA-chef Anncatrin Elversson att man inte når hela vägen i alla projekt. Fler insatser krävs, bland annat att rapportera risker man ser.

- Många händelser rapporteras inte, för det har blivit vardag att utsättas för risk och vara med om incidenter. Men det är en viktig del i vårt förebyggande arbete. I rapporterna finns lärdomar att hämta, och argument för att få vidta fler säkerhetsåtgärder, säger Anncatrin.

Efterlyser tydliga och enhetliga regelverk

Peab vill ta sitt ansvar, men efterlyser enhetliga regler som tydligt säger vilka åtgärder som ska vidtas. Idag skiljer sig kraven mellan olika vägtyper, mellan Trafikverkets olika regioner och projekt, mellan kommuner. De är detaljerade och ibland svåra att anpassa till verkligheten. Många arbetsplatser, ständigt skiftande vägmiljöer och omfattande regelverk är en utmaning, säger Anncatrin:

- Det är vårt ansvar att varna trafikanterna i god tid och lotsa dem säkert förbi arbetsområdet. Samtidigt kan reglerna vara svårtolkade. Vi välkomnar Arbetsmiljöverket och väghållarnas kontroller, men med det våra anställda utsätts för dagligen kan de ställa sig undrande till en del anmärkningar. Alla olika skyltar som placeras på bestämda avstånd längs flera kilometer, ändå blir de påkörda. Knappast för att det var fel reflex? Det måste vara enkelt att göra rätt!

Anncatrin efterlyser också mer flexibilitet. Idag gäller samma regler oavsett storlek på arbetet:

- När vi ska laga en skylt eller ett mitträcke är det ofta farligare och tar längre tid att markera ut arbetsplatsen än att utföra själva arbetet. Anställda som arbetar med detta är extra utsatta för olycksrisker, hot och våld. Det leder också till onödigt stora trafikstörningar.

Allt sämre förutsättningar att jobba säkert

Dagens vägnät är också sämre anpassat för underhåll. När vägar byggs om för ökad trafikmängd blir vägrenar körfält och räcken sätts precis intill asfaltkanten. Även nya motorvägar byggs utan vägren.

- Varje väg borde ha en plan för hur underhållet ska skötas och hur trafik ska ledas om, men det saknas till och med för de mest trafikerade vägarna, säger Anncatrin. Det är upp till oss att lösa, men hur kan vi jobba säkert när det saknas plats och trafiken får fortsätta passera?

Framkomligheten ges hög prioritet, och vägar får sällan stängas av. De lösningar som då står till buds är ofta otillräckliga. Farthinder har bra effekt men måste hela tiden flyttas, vilket tar tid och är ett riskfyllt moment. Möjligheten att smalna av vägen begränsas av att vissa stora fordon har dispens. Lotsbilar blir omkörda med olyckor som följd. Skyddsfordon blir ofta påkörda. Det rapporteras dock som trafikolyckor och inte som arbetsplatsolyckor, trots att de kan ha räddat många vägarbetares liv.

Säkerhet framför kostnad och framkomlighet

Många i branschen upplever att säkerheten får stå tillbaka vid upphandling. Den som föreslår extra åtgärder blir för dyr och förlorar kontraktet. Att priset är avgörande när vägarbeten upphandlas bekräftas av VTI, som granskat frågan på uppdrag av Trafikverket. De efterlyser åtgärder i hela processen, från upphandling till genomförande. Arbetsmiljöverket anser att man i första hand bör leda om trafiken; det är det absolut bästa sättet att skapa en säker arbetsmiljö.

- En oacceptabel situation har blivit vardag för våra anställda. Det måste vi hjälpas åt att ändra på, säger Karin Bergkvist. Säkerheten borde inte konkurrensutsättas utan hanteras separat i kontrakten. Avstängning måste tillåtas oftare. Då kan tid för säkerhetsåtgärder användas till produktion. Med dagens framkomlighetskrav räknas kötid som en samhällskostnad. Då borde kalkylen rimligtvis även inkludera vår försämrade arbetsmiljö och de olyckor som inträffar.