I flera år har Peab Asfalt utvecklat och testat fossilfria alternativ till bindemedlet bitumen, en av asfaltens största klimatutmaningar. Ett lovande spår är lignin, en restprodukt från skogsindustrin med liknande egenskaper och god tillgång i Sverige.
Utvecklingen har skett i Peab Asfalts laboratorier under många år. Och de senaste åren har det även genomförts flera skarpa asfalteringar där lignin till viss del ersatts av bitumen.
I Uppsala lades 2024 en referenssträcka med asfalt gjord med bitumen som bindemedel, medan en annan sträcka fick en motsvarande beläggning där delar av det fossila bindemedlet ersatts med lignin.
– Under läggningen såg det riktigt bra ut och efter första vintern var vi där igen för att se hur vårt arbete hade stått sig, säger Michael Langfjell, R&D Manager Nordic på Peab Asfalt. Det gick inte urskilja vilken av sträckorna som är ”vanlig” och vilken som innehåller biogen tillsats – men klimatpåverkan reducerades med 86 procent jämfört med referensen.
Därefter har varianter på samma teknik testats i olika miljöer, bland annat på en sträcka i Vansbro. Och resultaten är fortsatt lovande. Flera nya projekt med lignin är planerade under året, som ett led i det fortsatta arbetet med att utvärdera tekniken under olika förutsättningar.
– Det här visar hur vi kan arbeta mer aktivt med bindemedlets egenskaper i en tid då kvaliteten på vissa mjuka bindemedel, så kallade viskositetsbestämda bindemedel som används i beläggningar för lågtrafikerade vägar, varierar och tillgången blir mer osäker. Fungerar den här tekniken över tid kan vi slå två flugor i en smäll: vi kommer att kunna styra kvaliteten och samtidigt göra en insats för miljön, säger Michael Langfjell.
Långtidsegenskaperna återstår att utvärdera, men resultaten hittills talar för att tekniken kan bli ett viktigt verktyg i Peab Asfalts utvecklingsarbete med att ersätta fossila produkter.
Balansgång i utvecklingsarbetet
Det långsiktiga målet för branschen är ett helt fossilfritt bindemedel i asfalt, men det är något som ligger långt fram i tiden. En viktig faktor här är cirkulariteten. På sikt kan det vara teoretiskt möjligt, men de nya bindemedel som tas fram måste fungera ihop med återvunnen asfalt –som innehåller bitumen.
– Vi har många miljarder kvadratmeter asfalterad yta i Sverige. Om ingen befintlig asfalt längre kan återanvändas kommer det klimatmässiga priset för ett fossilfritt bindemedel att vara alldeles för högt. säger Michael Langfjell. Det gäller att hitta en balans mellan klimatnytta, funktion och ekonomi.
Samtidigt understryker han att det finns tydliga gränser för vad som är acceptabelt, både vad gäller kvalitet och arbetsmiljö för de som arbetar med massan. Till exempel saluförs på vissa håll så kallad ReOB, resterna efter återvinning av motorolja (Re-refined Engine Oil Bottoms), som ett grönt alternativ för inblandning i asfalt. I andra fall har gamla kabelrester marknadsförts som ”cirkulära polymerer” lämpade för asfaltsproduktion, men inget av detta kommer att bli aktuellt för Peab Asfalt.
– Det kanske kan låta bra att man tar vara på gamla oljerester, men det finns omfattande internationell erfarenhet av att ReOB har negativ inverkan på asfaltens livslängd och ökar risken för sprickbildning, säger Michael Langfjell.
Även arbetsmiljön äventyras eftersom vissa material kan generera farliga ämnen vid de höga temperaturer som asfaltsproduktion kräver. Exempelvis elkablar är ofta isolerade med PVC-plast som bildar saltsyra vid upphettning, något som är extremt frätande för luftvägar och ögon.
– Inom Peab sätter vi arbetsmiljön främst, och dessutom måste vi vara försiktiga så att våra vägar inte blir arenor för avfallshantering. Det vore fel väg att gå.