När Peab Asfalt lanserade ECO-Asfalt för tio år sedan handlade det i första hand om att få ner CO2-utsläppen i produktionen. I dag är frågan betydligt större än så. – Vi har kommit långt på de tio år som har gått, men de största utmaningarna har vi framför oss, säger Michael Langfjell, R&D Manager Nordic på Peab Asfalt.
När Peab Asfalt lanserade ECO-Asfalt för tio år sedan handlade det i första hand om att få ner CO2-utsläppen i produktionen. I dag är frågan betydligt större än så. – Vi har kommit långt på de tio år som har gått, men de största utmaningarna har vi framför oss, säger Michael Langfjell, R&D Manager Nordic på Peab Asfalt.
Bakom kulisserna på Peab Asfalt pågår ett intensivt utvecklingsarbete kring framtidens bindemedel i asfalt, cirkularitet och klimatprestanda. Det är här Michael Langfjell kommer in i bilden.
Från starten som labbassistent har han utvecklat en bred och djup kompetens, inte minst som bitumenspecialist, och ansvarar i dag för att koordinera Peab Asfalts forsknings- och utvecklingsverksamhet i Norden. Sedan en tid tillbaka bor han i Skellefteå, men arbetet tar honom ständigt mellan bindemedelslaboratoriet i Göteborg, projekt i fält och internationella konferenser.
Vid tillverkning av asfalt är det torkning och uppvärmning av stenmaterialet som kräver mest energi. Genom att i ECO-Asfalt ersätta fossila bränslen med förnybara energikällor, såsom bioolja eller biogas, minskas koldioxidutsläppen med minst 50%.
– För tio år sedan konverterade vi våra första asfaltverk till att drivas med förnyelsebara bränslen, säger Michael Langfjell. Det radikala var att vi kunde sänka klimatpåverkan utan att påverka produktens tekniska egenskaper. Ur detta arbete föddes ECO-Asfalten.
Återvinning och cirkularitet har samtidigt blivit en allt viktigare del av lösningen för att minska CO2-utsläppen ytterligare. Dagens moderna beläggningar, som ECO-Asfalt, innehåller en betydande andel återvunnen asfalt, så kallad RAP (Reclaimed Asphalt Pavement). Genom att återvinna asfalt minskar inte bara klimatutsläppen, utan även behovet av att utvinna jungfruliga naturresurser. I många fall har återvunnen asfalt dessutom visat sig ha ännu bättre tekniska egenskaper än konventionell asfalt.
Nästa steg
Det svarta limmet som håller ihop stenmaterialet i asfalt kallas bitumen. Bindemedlet utgör ca 6 procent av den färdiga asfalten. Bitumen är en restprodukt från petroleumraffinering och är alltså fossilt. Idag används i allt större utsträckning så kallade bituminösa bindemedel, där fossilt bitumen i varierande grad ersätts med andra komponenter.
Peab Asfalt är drivande i det nordiska initiativet Beyond Bitumen där specialister följer utvecklingen globalt och analyserar nya tekniker och råvaror. Idag diskuteras en mängd möjliga alternativa bindemedel. Allt från soja och raps till pyrolysoljor som utvinns ur halm, gräs och spillträråvara.
Samtidigt är det viktigt, påpekar Michael Langfjell, att sökandet efter biogena bindemedel inte går ut över livsmedelsförsörjning eller andra viktiga behov.
– Vi minns väl alla för 20 år sedan, när stora delar av världens majs- och sojaproduktion plötsligt skulle gå till etanol till den tidens miljöbilar? Det var inte en långsiktigt hållbar lösning.
Stora framsteg med lignin
Bindemedlet lignin, som är en restprodukt från massa- och pappersindustrin, är ett spår där utvecklingen kommit långt och där Peab ligger i framkant.
– Lignin är intressant eftersom det redan produceras i mycket stora volymer. Det är en biobaserad råvara som vi dessutom har god tillgång till här i Norden, vilket gör oss mindre sårbara för skiftningar i globala råvaruflöden, säger Michael Langfjell.
Peabs utvecklingsarbete kring lignin har till stor del bedrivits inom ramen för projektet REWOFUEL (REsidual soft WOod conversion to high characteristics drop-in bioFUELs), ett EU-finansierat forskningsprojekt där elva samarbetspartner från nio länder samarbetat för att utveckla biobaserade produkter från skogsbruk och skogsindustri. Projektet har gett både teknisk spets och vetenskaplig tyngd åt Peabs arbete med att anpassa lignin för asfaltapplikationer.
– Det har gått väldigt bra, säger Michael Langfjell. Vi har lagt ett flertal teststräckor med ligninmodifierad ECO-Asfalt, bland annat i Helsingfors, Sundsvall, Järfälla och Eskilstuna. De tekniska resultaten är utmärkta.
Samtidigt är forskningen fortfarande i ett tidigt skede.
– En försvårande omständighet är att lignin är ett pulver. Det innebär att det inte fullt ut ersätter de smörjande och sammanhållande egenskaper som fossilt bitumen ger. Tillsätter man för mycket kan asfaltmassan bli för torr, vilket påverkar arbetbarhet och långsiktig prestanda.
Utmaningen framåt handlar därför om att vidareutveckla ligninbaserade lösningar, exempelvis genom kemisk modifiering, så att dess funktion bättre efterliknar traditionellt bitumen.
Måste hålla över tid
Att ersätta den fossila komponenten i asfalt är viktigt. Men lösningarna måste vara tekniskt robusta, säkra att arbeta med och möjliga att integrera i ett cirkulärt kretslopp. För Peab Asfalt är hållbar omställning inte en fråga om att snabbt nå en siffra i en klimatkalkyl, utan om att ta fram material som håller över tid och som kan återvinnas i nästa generations beläggningar.
– Vi måste skynda långsamt. Testmetoderna har sina begränsningar, och vi måste förstå hur materialen beter sig över tid. Fälttester är avgörande, samtidigt som laboratoriearbetet är fundamentet.
Tio år efter lanseringen av ECO-Asfalt är riktningen tydlig. Uppvärmningen var det första viktiga steget. Nu ligger fokus på att minska den fossila andelen i bindemedlet. Vad som händer därnäst är lite tidigt att spekulera om.
– Omställningen pågår i hela världen, och Peab ligger i internationell framkant på det här området, säger Michael Langfjell. Men det är ett maratonlopp, inte en sprint. Jag känner att vi står väl rustade för att delta i det loppet.